Nya skor

Adam föddes med klumpfot vilket innebär att hans högra fot var snedvriden vid vristen in mot kroppen. Han var tvungen att gipsa benet i sju veckor och han fick nytt gips varje vecka. Benet lindades med ett mjukt gips och det höll foten på plats och för varje vecka så vreds foten mer och mer utåt. Han skulle eventuellt varit tvungen att operera hälsenan om den var för kort men det gick till sig så efter sju veckor med gips var det dags för specialskorna som han kommer att ha nu ett bra tag framöer så att foten inte går tillbaka. Det kallas för en Denis Brown sko med tillhörande skena.

När han fick de nya skorna så gallskrek han i två hela dygn, han höll sig lugn som längst 15 min så det blev inte mycket sömn utan mest en massa bärande. HAn fick dem på onsdagen och på fredagen ringde jag och grät till läkaren och frågade om det skulle vara så där. Han skulle prata med ortopedtekniska som skulle fixa fram en annan sko åt oss till veckan. På kvällen var jag helt knäckt och undrade hur vi skulle klara helgen. Jag satt och grinade och satte på skorna på nytt och helt plötsligt blir han inte vansinnig när jag sätter på skorna. Det visade sig att han varit klämd och att foten geld och då gjorde det ont. Så när vi var noga med att sätta på skorna rätt och snöra om dem med jämna mellanrum så gick det utan problem.

My tyckte att detta var jobbiga dagar eftersom Adam grinade hela tiden och jag var trött och grinig och bar på honom hela tiden. Så hon ogillade skorna och det tog lång tid för henne att vänja sig vid att han skulle ha skorna. Så fort man skulle sätta på dem kom hon och sa att han inte ville ha skorna. Men till slut insåg hon att han inte hade problem med skorna.

Men nu i veckan skulle vi och fixa nya skor åt honom eftersom han vuxit ur de gamla. Vi var dit i måndags och Mysan var tvungen att följa med och när vi träffar doktorn och han kommer med de nya skorna så kom nog Mysan ihåg den första tiden för hon flyttar sig närmre och tar tag i hans lilla arm och säger till honom; "det är bäst att jag håller din hand!" Jag blev både förvånad och rörd av min stora tjej. Det gick som tur vad bra för Adam och han sa inte ett pip när han fick på de nya skorna förrutom att han dreglade lite på läkaren=)